https://milforum.no/ Milforum - fra sikkerhetspolitikk til stridsteknikk nb Sat, 11 Jul 2026 18:03:46 GMT vBulletin 60 https://milforum.no/images/misc/rss.png https://milforum.no/ https://milforum.no/node/1167033 Fri, 10 Jul 2026 17:12:15 GMT Har innrykk nå kommende innrykk i juli til Sjøforsvaret, og har i den forbindelse vært hos optiker og skaffet meg en synsattest da jeg bruker linser. På sesjon ble jeg oppfordret til å skaffe...
På sesjon ble jeg oppfordret til å skaffe synsattest like før innrykk, slik at den var fersk. På sesjon målte legen synet mitt til 0,2 og 0,3 på hvert øye, og sa at jeg var godt innenfor kravene for å tjenestegjøre på fartøy (kravet er som jeg forstår 0,1).

Da jeg var hos optiker nå viser det seg at jeg har 0.05 på begge øynene, som da betyr at hovedmotivasjonen min for å velge Sjøforsvaret - akkurat å tjenestegjøre på fartøy, ikke lengre er mulig. Imidlertid greit å nevne at synet mitt ikke har endret seg noe fra da jeg var på sesjon.

Er det noen som vet hvilke muligheter jeg har i denne situasjonen? Må jeg bare godta at det blir sånn (vet de fleste tjenestegjør på land i sjø uansett), eller er det mulig å kontakte forsvaret å spørre om endring av tjenestested før innrykk? Jeg forstår jeg er sent ute, men det føles demotiverende dersom målingen av synet på sesjon ikke samsvarer med resultatet fra optiker.

Fikk også tilbud om å tjenestegjøre i Hæren ved GSV på sesjon, men ble anbefalt å velge Sjøforsvaret da de mente det var mer å oppleve til sjøs, og mente jeg hadde gode forutsetninger til å få en stilling om bord på fartøy. Derfor er det litt frustrerende at synsmålingen på sesjon ser ut til å ha gitt et annet resultat enn det jeg fikk hos optiker. Hadde jeg visst dette på sesjon, hadde jeg vurdert andre alternativer enn Sjøforsvaret, da jeg kunne tenkt meg en annen type stilling enn vaktsoldat.]]> S-1-1: Førstegangstjeneste, trening og verneplikt Grindee https://milforum.no/node/1167033 https://milforum.no/node/1166931 Wed, 08 Jul 2026 06:31:01 GMT WotR: Gathering Clouds: Building Digital Strategic Depth in the Compute Age The wars in Ukraine and the Middle East have exposed a strategic reality that military planners are only beginning to...
The wars in Ukraine and the Middle East have exposed a strategic reality that military planners are only beginning to confront: In a data-centric age, digital infrastructure has become part of the battlespace. Data centers and cloud regions are now the digital backbone of military power and economic prosperity. As such, they present attractive targets for rapidly proliferating long-range strike systems, drones, and cyber capabilities. As the protective value of physical distance erodes, strategic depth — once conceived in geographical terms — must now be measured in the resilience of data and compute.Alex Rough detailed the physical vulnerability of data

The post Gathering Clouds: Building Digital Strategic Depth in the Compute Age appeared first on War on the Rocks.



Les mer...]]> Feltposten nyheter Feltposten https://milforum.no/node/1166931 https://milforum.no/node/1166884 Tue, 07 Jul 2026 07:41:07 GMT Når strategiens grunnlov brytes


Sverre Diesen

General, tidligere forsvarssjef, og sjefsforsker på FFI.



Russland, USA og Israel betaler alle prisen for å føre krig i strid med strategiens grunnprinsipp.

I øyeblikket er tre av verdens militære stormakter involvert i hver sin krig der de blir minnet om prisen for å synde mot strategiens likevektsprinsipp: Balansen mellom mål, metode og midler. Det er i ferd med å bli meget kostbart for alle tre – politisk, økonomisk og menneskelig.

Artikkelen er tidligere publisert i Dagens Næringsliv, tirsdag 16. juni

Likevektsprinsippet stiller tre krav, dersom militærmakt skal være et effektivt instrument for politikken. Det militære målet for krigføringen må være konsistent med den politiske sluttilstanden krigen skal fremme. Den operative metoden må i tillegg til å kunne realisere målet også la seg gjennomføre rent fysisk. Det stiller krav til balanse mellom operasjonsområdets utstrekning, operasjonens varighet og styrkeforholdet mellom partene – mellom tid, rom og styrker til rådighet. Og endelig må de midlene i form av materiell, kompetanse og i siste instans den økonomien som målene og metoden krever være tilgjengelige.

Russlands politiske mål i Ukraina har vært å føre landet tilbake til det russiske imperiet. Det opprinnelige militære målet – okkupasjon av hele Ukraina – er konsistent med det politiske. Metoden, en fullskala invasjon og krig, er likeledes både rasjonell og konsistent med målet. Når russerne har mislyktes kapitalt, skyldes det en fullstendig feilvurdering av midlene. De russiske styrkene har ikke vært hverken store nok eller kompetente nok til å realisere en så høy ambisjon. Putin kan ikke lenger vinne krigen, men fortsetter likevel fordi han ikke kan risikere å tape den.

Donald Trump har neppe hatt noen klar tanke med krigen mot Iran i det hele tatt, men hadde i det minste to uttalte politiske mål: Å stanse det iranske atomprogrammet og få til et regimeskifte i Teheran. Det militære målet med operasjonene har vært å ødelegge Irans militære kapasiteter og infrastruktur – herunder atomanleggene – fra luften, og blokkere Hormuz-stredet. Nå er en slags fredsavtale muligens under oppseiling; det gamle regimet sitter riktignok like trygt, men de har i hvert fall lovet på tro og ære å ikke lage atombomber. I realiteten har altså Iran ydmyket Trump ved å tvinge ham til å frafalle alle sine krav for å få gjenåpnet Hormuz-stredet igjen.

Trekker vi fra den forvirrende effekten av en amerikansk president som åpenbart ikke aner hva han driver med, er det likevel klart at det militære målet i hvert fall delvis var konsistent med det politiske. Skal man hindre Iran å skaffe seg atomvåpen, er det selvsagt en mulighet å fysisk ødelegge produksjonsanlegg og uranbeholdning. Trumps feilvurdering består i at metoden – bombing fra luften og blokade – bare delvis er egnet til å ødelegge atomprogrammet, og helt utilstrekkelig for å utløse et regimeskifte. Det ville antagelig kreve en operasjon på linje med Putins invasjon av Ukraina, der amerikanerne måtte ta fysisk kontroll over store deler av Iran med sin befolkning på 90 millioner mennesker. Det er i overkant av hva selv USA har militær kapasitet til med tanke på forholdet mellom tid, rom og styrker til rådighet, i tillegg til å være politisk selvmord for Trump.

Israels politiske mål med sin uopphørlige krig på flere fronter er å sikre landets eksistens og beskytte dets befolkning. Det er åpenbart legitimt. I Israels tilfelle er det derimot en total svikt i konsistensen mellom politisk og militært mål – det siste av likevektsprinsippets tre krav. Israels fiender er alle militser, riktignok støttet og finansiert av Iran, men i seg selv ikke-statlige aktører. De kontrollerer i større eller mindre grad et territorium, men er ikke avhengige av dette territoriet for sin eksistens. Etter militære tilbakeslag kan de bygge seg opp igjen på vennligsinnede staters område, tap kan erstattes og nye ledere rykke opp.

Å ta kontroll over Gaza eller Syd-Libanon gir ikke Israel fred, så lenge militsenes eksistensgrunnlag er knyttet til en politisk tilstand som sikrer dem både rekruttering og økonomisk støtte. Rekruttering fra en hatefull palestinsk befolkning som forsøkes fordrevet i fred og utryddet i krig; materiell og økonomisk støtte fra en stat som ser seg tjent med å føre krig mot Israel ved stedfortreder. I tillegg benytter den israelske staten metoder som i seg selv er kontrære i forhold til målet, fordi de forsterker det hatet som gir næring til konflikten og gjør målet uoppnåelig. Historien forteller oss at en asymmetrisk krig mot en ikke-statlig aktør bare lar seg vinne ved å gjøre motstanderen politisk irrelevant. Det vil si endre den politiske tilstand som er fiendens eksistensgrunnlag, kombinert med et minimum av maktbruk. Det har Israel ingen planer om, og for så vidt er det en slags pervers konsistens over Netanyahus strategi: Krigen er i seg selv løsningen og målet.

Israel forfølger et irrasjonelt og politisk irrelevant militært mål. USA jager et rasjonelt mål med en uegnet og utilstrekkelig metode, og Russland har militære mål som gitt deres politiske utgangspunkt er både rasjonelle og oppnåelige med den metoden de har valgt – men uten å ha midlene. Både Putin, Trump og Netanyahu synes sikret en plass i galleriet av mislykkede strateger gjennom tidene.
​

https://www.stratagem.no/nar-strateg...unnlov-brytes/]]> Doktriner, taktikk, ledelse og stabstjeneste Rittmester https://milforum.no/node/1166884 https://milforum.no/node/1166882 Tue, 07 Jul 2026 06:31:02 GMT Stratagem: Sommerlekser Som vanlig hos oss i Stratagem deler vi i redaksjonen noen tips til bøker, podcast, serier eller filmer før sommerferien braker løs. Siden utvalget av militærrelaterte...
Som vanlig hos oss i Stratagem deler vi i redaksjonen noen tips til bøker, podcast, serier eller filmer før sommerferien braker løs. Siden utvalget av militærrelaterte kilder på nettet kan være overveldende, håper vi at disse anbefalingene kan være et godt sted å begynne.

---

Philip Matlary

Ukraina: Unmanned Systems Forces - Сили безпілотних систем ЗС України. Facebook YouTube Instagram Telegram X



De offisielle kanalene til de ukrainske ubemannede styrkene (Unmanned Systems Forces Ukraine) gir et innblikk i hvordan Ukraina anvender langtrekkende ubemannede systemer mot mål dypt inne på russisk territorium, og illustrerer hvordan konvensjonelle presisjonsvåpen kan gi små og mellomstore stater strategiske effekter som tidligere var forbeholdt stormakter.
Samtidig bør materialet vurderes som en del av Ukrainas strategiske kommunikasjon. Publiseringstidspunkt, valg av operasjoner og narrativ fremstår ofte tilpasset den bredere informasjonskampen, ikke minst i tilknytning til internasjonale toppmøter som G7. Fremstillingen understreker ukrainsk initiativ og handlekraft, samtidig som den søker å formidle et bilde av Russland som mer sårbart enn mange ville forventet.
Film: Paul Thomas Anderson - One Battle After Another

One Battle After Another skildrer opprør, COIN og politisk vold på en måte som, til tross for et satirisk uttrykk, reiser interessante spørsmål om sosiale bevegelser, legitimitet, informasjonskontroll og forholdet mellom statlige og ikke-statlige aktører. Samtidig fungerer den som en karikert kommentar til flere av de sosiale og politiske spenningene i dagens USA. Disse temaene utgjør imidlertid først og fremst rammen rundt filmens hovedfortelling: et spennende og underholdende far–datter-eventyr, der de menneskelige relasjonene og den drivende handlingen står i sentrum.
Podcast: Terje Tvedt - Nye perspektiver på Norges historie

Terje Tvedt: Nye perspektiver på Norges historie

Nasjonalbiblioteket


Foredragsserien Nye perspektiver på Norges historie av Terje Tvedt gir en komprimert, men bred tolkning av norsk historie der Norge i større grad forstås gjennom geografi, naturressurser og internasjonale forbindelser enn gjennom den tradisjonelle nasjonale fortellingen.

---

Johanne Jensen Skeie

Bok: Techbros - Og hvordan Europa kan lære å elske innovasjon

Tekoligark var fjoårets ord - og det er umulig å ikke få med seg nyheter rundt utvikling av kunstig intelligens, tekoligarkene som eier selskapene, og Europas etterslep i denne heseblesende utviklingen. I sommer skal jeg sette meg ned med Ishita Baruas syn på hvordan Europa (og Norge) skal finne sin egen vei gjennom innovasjonsjungelen som velger bort tekoligarker til fordel for europeisk konkurransekraft. Er det mulig?
TV-serie: Silicon Valley

Hvis du vil få innsikt i hva en techbro faktisk er, og kulturen tekoligarkene har bygget opp i Silicon Valley, så er det verdt å ta en titt på denne HBO-serien som gikk fra 2014-2019. Den dekker både "gullalderen" for techbros, og den sakte kulturelle vendingen mot de store tek-selskapene som følge av f.eks. Cambridge Analytica. Serien skal ha tatt kulturen så på kornet at det kan være vanskelig å skille satiren fra virkeligheten. Et must hvis du vil le av Musk og hans likemenn!
Podcast: Articles of Interest Gear

Dette er en av mine favorittpodkaster, nettopp fordi den ikke handler om jobb. Skaperen, Avery Trufelman, har derimot skapt "Gear", en podkast-serie om koblingen mellom produksjonen av utendørsklær og det amerikanske forsvaret. Gjennom syv episoder får du innsikt i hvordan amerikansk forsvarskultur og klesproduksjon er uløselig knyttet sammen, samt hvordan dette spres ut til USAs allierte - og mye mer! Anbefales om man vil lære noe nytt om noe du mest sannsynlig aldri har tenkt på.

---

Carl Waldemar Wilhelmsen

Sommerlekser trenger ikke være pensum. De bør egentlig være det motsatte, altså ting som sniker seg inn i hodet mens man egentlig har fri. Mine tips i år handler derfor om kommando, krig, atomvåpen, systemsvikt, Ukraina, spill og den ubehagelige erkjennelsen av at profesjonsutvikling også kan foregå fra sofaen.
Spill: Command: Modern Operations

Command er mindre et spill enn et verktøy for å tenke med. Her blir rekkevidder, sensorer, luftvern, drivstoff, våpenlast og beslutningstid konkrete størrelser. Det som ser ryddig ut i en PowerPoint, blir fort mer komplisert når plattformer står feil, sensorer ikke ser, eller tidsvinduet lukker seg. Som sommerlekse gir det god respekt for detaljene som avgjør om moderne operasjoner faktisk virker. Perfekt for regnværsdager eller når solen blir for sterk!
Podcast: The Aerospace Advantage



Podkasten gir et tydelig amerikansk luft- og rommaktperspektiv på teknologi, strategi, kampfly, industri, avskrekking og integrert luft- og missilforsvar. Alt kan ikke overføres direkte til norske forhold, men nettopp kontrasten er nyttig. Den gir gode innganger til å tenke over hva amerikanske luftmaktdebatter betyr for et lite alliert luftforsvar i nord.
Bok: Command: The Politics of Military Operations from Korea to Ukraine

Lawrence Freedmans bok handler om kommando som politisk og militær praksis, ikke bare som organisasjonskart. Fra Korea til Ukraina viser han hvordan operasjoner formes av politiske mål, militære råd, personlighet, teknologi og krigens friksjon. Boken er særlig nyttig fordi den minner offiserer om at kommando alltid skjer i spennet mellom fag, makt, ansvar og politikk.
Serie: Turning Point: The Bomb and the Cold War

Netflix-serien minner oss om at atomalderen ikke er historie. Serien trekker linjene fra utviklingen av atomvåpen, via den kalde krigen, til dagens sikkerhetspolitiske virkelighet. Den er relevant fordi den handler om mer enn våpen, men også om avskrekking, eskalering, signaler, misforståelser og politisk kontroll. Det er grunnleggende profesjonsforståelse.

---

Tobias Holtan

Bok: How not to be wrong av Jordan Ellenberg

Til tross for en litt vel ambisiøs tittel er How not to be wrong en god bok for å tvinge frem hvordan vi bør løse problemer på mer kalkulerte måter ved å ha et reelt forhold til sannsynlighet. At noe stemmer nå, betyr ikke nødvendigvis at det er sannsynlighet for at det vil skje i fremtiden fra et statistisk standpunkt, og selv det som er svært liten sannsynlighet for noe vil det garantert skje til slutt hvis man venter lenge nok.
Utenfor sannsynlighetsfeltet skriver Ellenberg videre om fallgruvene i å lese statistikk og meningsmålinger på face value alene. Ta politiske beslutninger som et raskt eksempel; om flertallet i Norge er imot noe så betyr det ikke nødvendigvis at alle synes det er en dårlig idé, det kan hende at flere er imot fordi det ikke går langt nok, i motsetning til andre i Norge som synes det er gått for langt. På papiret er de enige når de samtidig er svært uenige. Kontekst er kritisk for å forstå hvorfor mennesker kan mene det samme for vidt forskjellige grunner.
Innenfor spesielt fagområder som etterretning er dette et godt påfyll for å rette søkelyset mot å ikke ta alt for god fisk, se etter den større konteksten informasjon eksisterer i, og å ha et forhold til hva vi legger i prognoser om hva som vil skje i fremtiden.
Sannsynligheten for å vinne i Lotto er mikroskopisk, men noen må vinne uansett.

---

Krister Nesfossen Lervåg

Intervju: Fremtidens krig er allerede her - David Petraeus

I denne samtalen med The Cipher Brief gir tidligere sjef for CIA, general David Petraeus en analyse av hvordan krigføring har endret seg dramatisk de siste årene. Basert på observasjoner ved gjentatte besøk til Ukraina argumenterer han for hvordan droner, autonome systemer, AI og maskin-hastighets beslutninger revolusjonerer slagmarken. Han hevder at det utfordrer selve organiseringen av militære styrker og kommandostrukturer. Stridsvogner er sårbare, flåter kan senkes uten tradisjonell marine, og frontlinjene ser fundamentalt annerledes ut. Petraeus utfordrer USA og vestlige militærmakter til å omstille seg raskt, før det er for sent.
Varighet: Ca. 1 time og 10 minutter.
Bok: Rise of the Machines - Drone Warfare in the Russia-Ukraine War, av Illya Sekirin.

I Rise of the Machines gir Illya Sekirin en unik, førstehåndsinnsikt i hvordan droner har blitt den dominerende kraften på slagmarken. Boken viser hvordan ubemannede systemer har endret taktikk, operasjoner og strategi på alle nivåer i Russland-Ukraina-krigen.
Sekirin kombinerer praktisk erfaring med strategisk analyse og hevder at droner ikke bør sees på som «kun» nok et verktøy, men heller kjernen i moderne krigføring. En god bok for å få bedre innsikt i utviklingen og bruken av droner i Ukraina, samt vurdere dets implikasjoner for oss.
Perun - En god kilde for analyser av moderne krigføring

Perun er en australsk YouTuber som leverer dyptgående, veldokumenterte og ofte timelange foredrag som kombinerer åpen kildeinformasjon, økonomisk analyse og militær strategi. Kanalen skiller seg ut ved en faktabasert og systematisk stil, uten dramatikk, og med svært høy kvalitet.

---

Erik Unneland

YouTube kanal: Justin Taylor

Tidligere amerikansk militær med bakgrunn fra etterretning. Kanalen fokuserer på moderne krigføring, militær teknologi, spesialstyrker, Ukraina, geopolitikk og intervjuer med soldater og eksperter. Han forsøker å gjøre komplekse militære temaer lett forståelige.
Justin Taylor
I’m not smart enough to ask the important questions so I just ask the dumb ones. No content on this channel is associated or endorsed by the DoD For business inquiries/sponsorships: justin.taylor@jmtsquaredmedia.com For video collaborations: @formerlytalyor on instagram
YouTube


YouTube kanal: Preston Stewart

Tidligere offiser i den amerikanske hæren og tidligere helikopterpilot. Han lager analyser av internasjonal sikkerhet, Ukraina-krigen, stormaktspolitikk og militær strategi, med vekt på å forklare hva som skjer og hvorfor.
Preston Stewart
Glad you’re here! I’m Preston Stewart I make videos on this channel about the military, national security and foreign affairs. Hopefully some of these short clips make the topics easier for people to understand. I studied International Relations and Terrorism at West Point and from there entered the Army as a Field Artillery officer. Today, my family and I call Murfreesboro, Tennessee home.
YouTube


Spill: Orwell

Et narrativt overvåkingsspill hvor du jobber for en statlig sikkerhetstjeneste. Du overvåker innbyggernes digitale liv, analyserer informasjon fra sosiale medier, meldinger og nyheter, og tar valg som påvirker både etterforskningen og menneskene du overvåker. Spillet utforsker temaer som personvern, makt, desinformasjon og etikk.
Bok: Min kamp mot kalifatet

En selvbiografisk bok av den anonyme forfatteren «Mike Peshmerganor», som har kurdisk familiebakgrunn, vokste opp i Norge og tjenestegjorde i blant annet Telemark bataljon og Afghanistan. Da IS vokste frem i 2014, reiste han på eget initiativ til Nord-Irak for å kjempe sammen med kurdiske styrker mot terrororganisasjonen. Boken kombinerer personlige erfaringer fra fronten med refleksjoner om krig, identitet, islamisme og motivasjonen bak valget om å delta i kampen mot IS.

---

Siri Strand

Da var det endelig sommerferie og i år skal jeg bruke litt av ferien på å fordype meg i tre temaer: Historien om kjernevåpen, etisk og effektiv bruk av kunstig intelligens, og hvordan historisk forståelse kan bidra til bedre beslutninger innen utenriks- og sikkerhetspolitikken. Disse temaene utforskes i tre bøker som jeg har fått anbefalt av dyktige kollegaer ved Etterretningsskolen, og som jeg ser frem til å lese. Håper de også kan være av interesse for Stratagem sine lesere!
Bok: Nuclear Weapons: An International History (2026) av David Holloway

I denne boken forklarer Stanford-professor David Holloway hvordan atomvåpen har formet internasjonal politikk fra andre verdenskrig og frem til i dag. Han gir en grundig innføring i temaer som avskrekking, rustningskappløp, ikke-spredning og nedrustning, og viser hvordan atomvåpen har påvirket rivaliseringen mellom stormakter og bidratt til å forme det internasjonale sikkerhetsbildet. Boken gir et solid historisk grunnlag for å forstå hvorfor atomvåpen fortsatt spiller en sentral rolle i dagens sikkerhetspolitikk, og anbefales til alle som ønsker en dypere innsikt i atomvåpnenes strategiske betydning.
Bok: Co-Intelligence: Living and working with AI (2026) av Ethan Mollick

Denne boken anbefales for deg som ønsker å forstå hvordan kunstig intelligens vil påvirke fremtidens kunnskapsarbeid og beslutningsprosesser, og hvem ønsker vel ikke det? Ethan Mollick viser hvordan AI kan være en verdifull samarbeidspartner både i arbeidslivet og privat, og argumenterer for at evnen til å samarbeide effektivt med AI vil bli en avgjørende ferdighet i fremtidens arbeidsliv. Boken gir en rekke praktiske eksempler på hvordan AI kan styrke produktivitet, læring og beslutningstaking, samtidig som den belyser etiske utfordringer, risikoen for feilinformasjon og betydningen av menneskelig dømmekraft og kontroll. Er AI hype eller ikke? Les og vurder selv!
Bok: Thinking Historically: A Guide to Statecraft and Strategy (2026) av Francis J. Gavin

I denne boken argumenterer professor Francis J. Gavin for at en god forståelse av fortiden gir oss et bedre grunnlag for å ta kloke beslutninger, særlig i møte med komplekse problemstillinger i utenriks- og sikkerhetspolitikken. Han viser hvordan historisk tenkning kan hjelpe oss med å utfordre egne antakelser, håndtere det uventede og bedre forstå mennesker og beslutninger ut fra deres egen samtid og kontekst. Boken anbefales til alle som er interessert i ledelse, strategi og internasjonale relasjoner, altså det jeg vil anta er en god del av Stratagem sine lesere.


Les mer...]]> Stratagem artikler Feltposten https://milforum.no/node/1166882 https://milforum.no/node/1166815 Sun, 05 Jul 2026 12:22:51 GMT Stratagem: Från stuprör till kontrollerad samverkan Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt, tekniskt och organisatoriskt skifte. Det säkerhetspolitiska skiftet kommer av Rysslands...
Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt, tekniskt och organisatoriskt skifte. Det säkerhetspolitiska skiftet kommer av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det svenska Nato-inträdet vilket brutit den säkerhetsordning som präglat försvarspolitiken sedan kalla krigets slut. Det tekniska och organisatoriska skiftet följer av tekniska landvinningar som artificiell intelligens, kommersiella rymdsensorer, öppna källor och molnlagringslösningar, vilka har omformat hur säkerhetspolitiskt relevant information kan inhämtas, bearbetas och analyseras (Zegart 2022, ss. 1–8; SOU 2025:78, ss. 96–105). Dessa förändringar innebär att hur Sverige organiserar sin underrättelseverksamhet åter är aktuell.
Essän är ett slutarbete inom ramen för kursen Underrättelsetjänst och nationell säkerhet vid Försvarshögskolan Stockholm.

Den centrala frågan i den här essän är inte om det svenska underrättelsesystemet behöver förändras, för det är tydligt att det bör. Frågan blir snarare hur vi moderniserar systemet utan att göra avkall på det som är premisserna för underrättelsetjänst i en demokrati såsom källskydd, metodisk prövbarhet, analytisk självständighet, tydliga ansvarsförhållanden och politisk styrning (om än indirekt). Jag argumenterar för att reformarbetet bör sikta mot kontrollerad samverkan i ett system där öppna och hemliga källor kan läggas samman snabbare och bredare än tidigare, men där den här samverkan styrs av en tydlig inriktning, bevarad specialisering, stärkt analysmetodik och en tekniskt mer kompetent demokratisk tillsyn.
I SOU 2025:78 föreslås en ny civil utrikesunderrättelsetjänst och en mer renodlad militär underrättelsefunktion vilket är ett steg i rätt riktning, men som framgår av remissrundan under hösten 2025 framträder att de berörda myndigheterna delar en grundläggande oro: att organisationsreformen inte är tillräcklig i sig och att den om fel genomförd riskerar att skapa mer komplexitet än vad den löser. Denna essä delar delvis den oron. För att en ny myndighetsstruktur ska bli lyckad måste den följas av en metodreform, en ökad teknisk beställarkompetens och en inbyggd demokratisk kontroll. Reformen måste genomföras så bra som möjligt och inte så fort som möjligt.
Arvet: En analytiskt överspelad uppdelning med militär tyngdpunkt.

Historiskt har det svenska underrättelsesystemet haft en stark militär tyngdpunkt. Agrell & Eriksson (2016) lyfter fram att det är ett svenskt särdrag att underrättelseverksamheten i hög grad har placerats i den militära domänen, framför allt genom Must och FRA (ibid. s. 371). Genom detta har Sverige skaffat sig en djup kompetens inom militära hot i närområdet och en kultur där källskydd, sekretess och teknisk spetsförmåga väger tungt. Med bakgrund i Rysslands agerande är det här en styrka som inte kan eller bör avvecklas. SOU 2025:78 ämnar dela upp systemet i en ny civil utrikesunderrättelsetjänst och en renodlad militär underrättelsetjänst. I Försvarsmaktens remissvar ser vi att det finns ett grundläggande problem med den logiken: Teknik- och omvärldsutvecklingen har fört med sig att det inte går att dela upp hotbilden i nationell respektive internationell eller uppdragsgivarens behov eller underrättelseproduktionen i civila respektive militära delar (Försvarsmakten 2025, s. 1). I Nato är hanteringen av en bred hotbild med militära och civila hot sammanvägda ett uttalat mål för alliansens underrättelse- och säkerhetsstrukturer. Även EU arbetar i samma riktning. SOU 2025:78 föreslår alltså en ökad specialisering eller uppdelning när Nato och EU efterfrågar ökad integration.
Erfarenheter från Ukraina illustrerar den här spänningen. Jonsson (2024, ss. 448–453) pekar på att den fullskaliga invasionen av Ukraina, trots kompetens om rysk förmåga, inte fullt ut förutsågs av västliga underrättelsetjänster. Problemet var inte huvudsakligen brist på information utan snarare om hur politiska, militära, sociokulturella och psykologiska indikatorer vägdes mot varandra och hur de politiska beslutsfattarnas egna antaganden påverkade analysen. Det här blir en viktig lärdom: ökad digital kapacitet och myndighetsstruktur löser inte de analytiska problem som uppstår i relationen mellan information, tolkning och beslutsfattare.
Samordningsfrågan är inte ny, utan redan SOU 1999:37 identifierade ett behov av bättre samverkan och tydligare ledning i Regeringskansliet. I SOU 2025:78 återkommer man till samma grundproblem, men i en tekniskt mer komplex verklighet. Det som är nytt är att samordning här inte enbart handlar om ansvarsfördelning och rapportvägar utan också om dataformat, gemensam teknisk basplatta och förmågan att snabbt väga samman öppna och hemliga bedömningar. Om inte gränssnitten designas rätt från start så kommer inte en ny myndighet lösa det här problemet.
Öppna källor: Nödvändigt, metodologiskt krävande men inte en frizon.

Den moderna informationsmiljön har i grunden förändrat underrättelsetjänsternas grundvillkor. Zegart (2022, ss. 225–251) lyfter fram hur statens informationsmonopol brutits av sociala medier, kommersiella satelliter och privata analysaktörer. Vi ser det här tydligt i kriget i Ukraina där bilder från privatpersoner, geolokalisering och oskyddade nätverk kunnat erbjuda underlag som statliga aktörer fått först senare eller saknat.
Ser vi till Försvarsmaktens remissvar så görs en analytiskt viktig åtskillnad som sällan kommer fram i debatten, vilket är skillnaden mellan Open Source Information (OSINF) och Open Source Intelligence (OSINT). Försvarsmakten är enig med ambitionen att man centraliserar funktionen att tillhandahålla OSINF men menar att OSINT-verksamheten måste kvarstå i respektive verksamhetsområde, nära verksamheten den stödjer (Försvarsmakten 2025, s. 5). Liknande slutsatser dras av FRA som pekar på att en nationell centraliserad OSINT-förmåga som används på rätt sätt skulle kunna bidra till en mer effektiv signalspaning, men lyfter samtidigt att de realtidsbehov av OSINT måste tillgodoses av den egna myndigheten (Försvarets radioanstalt 2025, s. 5). Det här stöds av (Gibson 2020, ss. 97–99) som menar att värdet av OSINT inte kan mätas i mängden data utan i om den faktiskt förbättrar beslutsunderlaget. Här lyfts även att det berömda påståendet om att 80-95% av underrättelseprodukter baseras på öppna källor är av anekdotisk karaktär och inte ger svar på frågan om effektiviteten.
Som Van Puyvelde & Tabarez Rienzi (2024, ss. 3–4) lyfter fram så fokuserar OSINT-litteraturen mycket på inhämtningsdelen och mindre på triangulering, bearbetning och analys. Här blir gränsen mellan information och underrättelse avgörande. Men det finns även rättsliga och etiska dimensioner: kombinationen av flera öppna datakällor riskerar att ge integritetskränkande insikter som en enskild källa inte avslöjar och det finns en risk att hackad eller läckt data cirkulerar i OSINT-flöden utan att man i analysflödet uppmärksammar ursprunget (ibid. ss. 4, 10–12). OSINT, kan inte ses som en frizon utan är en del av underrättelsesystemet som kräver metod, spårbarhet och ansvar.
Källfavorisering och all-source

Ett av de större strukturproblemen i underrättelsesystem är tendensen att utveckla preferenser för specifika inhämtningsdiscipliner, vad Gentry (2018, ss. 822–824) kallar favorite INTs. De här preferenserna har sin grund i tillgänglighet, institutionell kultur och personliga erfarenheter. Gentry lyfter fram att favorisering nästan alltid har negativa konsekvenser, då det leder till skapandet av blinda fläckar och att strategisk varning tas emot sämre och fördröjs.
Det här blir direkt relevant i fallet med Sverige. Musts och FRAs historiska tyngd innebär att det finns en strukturell risk för favorisering av förmåge- och signalspaningsbaserad analys. I FRAs remissvar så understryker man att den teknikutvecklingen behöver ske nära användaren och att myndigheternas egna funktionsspecifika behov måste särskiljas från de systemgemensamma (Försvarets radioanstalt 2025, s. 5). Det här knyter direkt an till Gentrys problemformulering: Om ”all-source”-fusion sker på bekostnad av förmågekompetens så förlorar fusionen sitt värde.
Vi bör förstå ”all-source” som en prövad sammanvägning och inte som en sammanblandning av olika datakällor i samma system. Det handlar om att låta underrättelser och information från de olika källtyperna pröva och överpröva varandra: HUMINT kan ge oss förståelsen för en avsikt som tekniska system inte kan fånga upp, SIGINT kan indikera att en öppet publicerad bild är manipulerad, OSINT kan ge oss kontext till en hemlig bedömning och diplomatisk rapportering kan fånga upp strategisk kultur och politisk ton. Värdet i ”all-source” skapas när kontrollerad samverkan sker mellan de olika disciplinerna inte genom att databaser slås samman. En omorganisation tar dock inte automatiskt bort kognitiva låsningar. Därför bör en samlad bedömning inte ersätta möjligheten till oberoende och avvikande analyser (Lunds universitet 2025, ss. 2–3).
Coulthart (2016, ss. 933–940) pekar på att strukturerade analystekniker inte används enkom för att de lärs ut, utan används om analytiker upplever dem som meningsfulla och får stöd av sin organisation att använda dem. Det här pekar på att metodutveckling inte kan vara ett tillägg utan måste vara integrerade i organisationsreformen. Utan en stärkt analyskultur finns det en risk att samma kognitiva fel reproduceras i en ny organisation.
Beställarkompetens, flaskhalsar och logikkrockar

Modern digital infrastruktur kan lätt ses som en lösning på stuprörsproblematiken. Men plattformisering kan aldrig ses som neutral. I Gundhus & Wathne (2024) genomgång av Palantir Gotham hos den norska polisen så får vi en varning. Projektet gick i stå efter att ha förbrukat nära 100 miljoner NOK utan att avsett resultat uppnåtts. De ser det här som en krock mellan olika institutionella logiker: Polisens byråkratiska och professionella logiker stod i direkt konflikt med plattformens data- och marknadsdrivna logik.
I FRAs remissvar så ser vi en liknande oro kopplade mot den svenska kontexten. FRA uttrycker oro för att centralisering av gemensamma system riskerar att skapa flaskhalsar och långa ledtider, särskilt i ett område som präglas av mycket snabb utveckling  och krav på snabb leverans (Försvarets radioanstalt 2025, s. 4). Grundpositionen som FRA framför är att varje myndighets disciplinspecifika teknikutveckling måste ske nära användaren, vilket en centraliserad funktion inte kan ta höjd för. Samma argument framförs av Försvarsmakten som föreslår samordning genom samverkan och inte ett centraliserat myndighetsansvar, bör vara utgångspunkt för fortsatt digital transformation (Försvarsmakten 2025, s. 6).
Ser vi till vad Gundhus & Wathne (2024) framför så finns det en ledningsproblematik som till viss del är överförbar: förväntansgapet och motståndet hängde inte bara på första linjens personal, utan låg lika mycket hos en ledningsnivå som saknade tillräckligt god digital kompetens för att fungera som en kompetent beställare. Det här ser vi även i SOU 2025:78 som konstaterar att en svensk digital transformation kräver ny kompetens inom molnteknik, mängddatahantering  och upphandling (SOU 2025:78, ss. 181, 207). Utan den här typen av kompetens så riskerar de svenska myndigheterna att bli för beroende av plattformsleverantörerna.
I Amoore (2018, ss. 4–11) tydliggörs den här poängen: en plattform för underrättelsebearbetning definierar vad som synliggörs, vilka samband som framträder och vilka avvikelser som ses som perifera. Den som sätter sökbegreppen och utformar databasmodellen påverkar vilka hotbilder som identifieras. Teknisk arkitektur måste också ses som en form av styrning vilket förstärker vikten av att staten måste vara en kompetent beställare och inte enbart en passiv mottagare av olika kommersiella lösningar.
”Teknifieringens” logik

Ser vi till Larsson (2025, ss. 140–144) analys av FRAs rekrytering ger den ett inifrånperspektiv på hur digitaliseringen förändrar underrättelseorganisationers professionella sammansättning. FRA framstår i genomgången som en allt mer multiprofessionell organisation, vad som kan kallas en dispositionally plural actor, där signalspanare, systemutvecklare, dataingenjörer, samhällsvetare och cyberspecialister verkar i separata kluster med vad som verkar delvis skilda professionella identiteter, kunskapsformer och karriärslogiker.
En av de viktigaste iakttagelserna som Larsson gör är att FRAs agila arbetsfilosofi verkar skapa en intern kund-leverantörs-relation: där signalspaningen ses som intern kund medan teknikutvecklarna är att betrakta som leverantörer (ibid. s. 149). Det här kan öka effektiviteten ur ett tekniskt perspektiv men riskerar att skapa en intern ”avpolitisering”. När utvecklare arbetar med att skapa den perfekta produkten finns en risk att de distanseras från de strategiska, juridiska och etiska konsekvenserna av vad de faktiskt bygger. Frågor om demokratisk kontroll, proportionalitet och säkerhetspolitisk ändamålsenlighet riskerar att falla mellan stolarna i drivet efter att tillfredsställa beställaren.
Som Larsson varnar för (ibid. s. 151), finns det en risk att den tekniska innovationskraften blir starkare än den explicita kopplingen till nationell säkerhet. Den här varning bär direkt mot förslagen som framförs i SOU 2025:78 och förstärks av FRAs remissvar, där de understryker att det är osannolikt att en ny myndighet kan ta ett övergripande systemansvar redan 2027 (Försvarets radioanstalt 2025, ss. 5–6). En ny civil utrikesunderrättelsetjänst med stark teknisk profil riskerar därmed att reproducera den avpolitiserade produktlogiken som Larsson beskriver.
Demokratisk kontroll i en digitaliserad morgondag

Digitaliseringen skapar nya förutsättningar för demokratisk kontroll av underrättelseverksamheten. Som lyfts fram i SOU 2025:78 så ser man framför sig partnerskap med näringslivet i form av molnbaserade lösningar och kommersiell data (SOU 2025:78, ss. 198–200). De identifierade behoven är rimliga men fragmenterar ansvaret ytterligare: När företag och andra externa aktörer är del i inhämtning, bearbetning och leverans av system är det inte längre självklart hos vilken myndighet man kan utkräva ansvar.
I SOU 2025:78 pekar man på att det befintliga systemet för kontroll och insyn i grunden fungerar väl men att verksamhetens ökande omfång och teknikberoende ställer nya krav (SOU 2025:78,  ss. 219–226). Detta bör snarare ses som en utgångspunkt för fortsatt kontrollreform. Legalitetskontrollen av ett enskilt inhämtningsbeslut kan inte jämställas med granskningen av hur en kommersiellt framtagen algoritm sorterar bort observationer, hur en molnlösning skapar oväntade samkörningar mellan myndigheter och hur ett tränat analysverktyg, som en språkmodell, speglar antaganden från designern. Om beslut i praktiken skjuts över på tekniska system som varken riksdag, regering eller tillsynsmyndigheterna kan fullt ut genomlysa är det en demokratisk kontrollbrist, oaktat om det enskilda inhämtningsuppdraget kan vara lagligt.
Som Rønn (2022, ss. 820–829) betonar handlar objektivitet i underrättelseanalys inte om värdeneutralitet, utan om metodisk transparens: att redovisa osäkerheter, hantera bekräftelsebias, skilja belägg från antaganden och ständigt hålla analysprocessen prövbar. Hos Herbert (2006, ss. 666–672) ser vi ett liknande resonemang där underrättelseanalytikern beskrivs som en kunskapsteoretiker.
Ett modernt underrättelsesystem i en demokrati bör därför kräva en inbyggd tillsynsmekanism i form av: kontrollerbarhet, loggning, analytisk spårbarhet, dokumenterade urvalskriterier och tydliga beslutsansvar. Det här kan inte byggas in i efterhand.
Fyra principer för en säker och kontrollerad reform

Reformriktningen som framkommer av SOU 2025:78 är välmotiverad. Sverige som nation behöver en starkare civil strategisk analysförmåga, en bättre samlad nationell lägesbild och ett mycket mer systematiskt nyttjande av öppna källor.  Men reformen borde genomföras med fyra huvudsakliga principer som flera av remissinstanserna pekar mot och som inte är tydliga i SOU 2025:78.
Även förslaget om en nationell underrättelsechef bör hanteras försiktigt. Både FRA och Försvarsmakten invänder att titeln skulle kunna signalera överhöghet utan tydligt mandat (Försvarets radioanstalt 2025, s. 4; Försvarsmakten 2025, s. 4), vilket visar att samordning måste byggas genom tydliga ansvarskedjor och processer, inte genom namn på befattningar.
Den första principen är att säkerhet väger tyngre än skyndsamhet. Det här formuleras tydligast av Försvarsmakten: ” […] reformer av det nationella underrättelsesystemet bör genomföras så säkert som möjligt, snarare än så skyndsamt som möjligt” (Försvarsmakten 2025, s. 1).
Även FOI och FRA pekar på behovet av stegvis genomförande, tydliga prioriteringar samt längre ledtider för lokaler, teknik och rättsliga förutsättningar (Försvarets radioanstalt 2025, s. 9; Totalförsvarets forskningsinstitut 2025, s. 4). Reformen kräver dessutom inte bara en utan två förmågeuppbyggnader parallellt då försvarsmakten måste återskapa mycket av den förmåga man avses lämna ifrån sig (Försvarsmakten 2025, s. 3).
Den andra principen är att organisationsreformen måste åtföljas av en reform kopplat mot metod. Som vi ser i Kent-Kendall-debatten så avgörs underrättelsers nytta i relationen mellan konsument och producent (Davis 1992). Om inte en ny myndighetsstruktur följs av en stärkt kompetens hos mottagaren i Regeringskansliet och gemensam standard för källvärdering, analytisk osäkerhet och dokumentation finns risken att bättre underrättelseprodukter kan användas fel. Här lyfter FOI fram vikten av att skilja på forskning om underrättelsetjänst och forskning till stöd för underrättelseverksamheten, en skillnad som SOU 2025:78 inte lyfter upp i någon större grad, men som är avgörande för hur kompetens inom metod byggs och finansieras (Totalförsvarets forskningsinstitut 2025, s. 5). Det här stöds med eftertryck av både VR och Lunds universitet, som varnar för utredningens förslag om att  underrättelseforskning i framtiden huvudsakligen ska styras av myndigheternas egna behov (Lunds universitet 2025, s. 4). Vetenskapsrådet understryker också att ansvaret för ett nationellt forskningsprogram bör ligga hos ett oberoende forskningsråd, där medel tilldelas i fri konkurrens (Vetenskapsrådet 2025, s. 3). Om underrättelsesystemet ska kunna utmana sina egna kognitiva låsningar krävs långsiktig, forskarinitierad forskning som inte kan reduceras till politiskt dikterade beställningsjobb (Lunds universitet 2025, s. 4; Vetenskapsrådet 2025, s. 3).
Den tredje principen är teknisk beställarkompetens som måste skapas och bibehållas i staten. Försvarsmaktens och FRAs gemensamma poänger om användarnära teknikutveckling innebär att ingen myndighet kan överlåta åt en central funktion att definiera de disciplinspecifika behoven. Staten måste ha kapacitet att formulera egna krav, värdera erbjudanden från kommersiella aktörer och sätta gränser för vad som är acceptabelt i form av rättslig proportionalitet, datakvalitet och källskydd. Utan den här typen av kompetens finns det stor risk att ett beroendeförhållande likt det som Gundhus & Wathne (2024) beskriver kopplat mot Palantir-fallet.
Den fjärde och kanske viktigaste principen är demokratisk och etisk kontroll som måste byggas in från början och inte läggas till efterhand. Inför igångsättande av varje större datadrivet system så måste man pröva: ändamål, datakvalitetsgranskning, krav på loggning och de beslutskedjor som bär ansvar. I SOU 2025:78 föreslås  en underrättelseombudsman vilket är ett viktigt steg för att stärka internt ansvarstagande och en möjlighet för personal att framföra betänkligheter, men det löser inte behovet av teknisk granskningsförmåga hos Siun och övriga kontrollorgan (SOU 2025:78, ss. 210, 219–226). I Försvarsmaktens remissvar föreslås att Siun som redan hanterar skyddsvärden och bedriver granskningsverksamhet bör ges ett utökat uppdrag och ansvar istället för att en ny kontroll- och utvärderingsfunktion skapas (Försvarsmakten 2025, s. 11), något som är värt att ta på allvar.
Slutsats

Utmaningen för det svenska underrättelsesystemet är inte bristen på ambition. Risken är snarare att rätt förändring genomförs på fel sätt. En ny civil utrikesunderrättelsetjänst, renodlad militär underrättelseförmåga och en stärkt digital infrastruktur är rätt väg framåt. Men om reformen bara innebär att myndigheternas organisationsstrukturer ritas om utan att det förenas med metodreform, ökad teknisk beställarkompetens och stärkt demokratisk kontroll, finns det en risk att Sverige bara byter ut ett stuprörssystem mot ett datadrivet stuprörssystem.
Kontrollerad samverkan innebär här att olika inhämtningsdiscipliner kan användas för att kritisera/pröva varandras bedömningar, att OSINT hanteras som metodologiskt krävande snarare än en lättillgänglig resurs, att kommersiella plattformar används som verktyg snarare än att de tillåts leda analysen och att en demokratisk tillsyn finns i hela informationskedjan från val av källa till färdig bedömning.
Remissvaren från Försvarsmakten, FRA och FOI är samstämmiga: reformen måste genomföras med tydliga ansvarskedjor, bevarad disciplinkompetens och kontroll inbyggd i systemets arkitektur.


REFERANSER








Agrell, W. & Eriksson, G. (2016). Sweden: A Delicate Liaison. I: Graaff, B. de, Nyce, J. M., & Locke, C. (red.) Handbook of European Intelligence Cultures. Lanham: Rowman & Littlefield, ss. 371–382.
Amoore, L. (2018). Cloud geographies: Computing, data, sovereignty. Progress in Human Geography, 42(1), ss. 4–24, doi:10.1177/0309132516662147.
Coulthart, S. (2016). Why do analysts use structured analytic techniques? An in-depth study of an American intelligence agency. Intelligence and National Security, 31(7), ss. 933–948, doi:10.1080/02684527.2016.1140327.
Davis, J. (1992). The Kent-Kendall Debate of 1949. Studies in Intelligence, 35(2), ss. 91–103.
Försvarets radioanstalt (2025). Remissyttrande En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). Bromma: Försvarets radioanstalt. Remissyttrande.
Försvarsmakten (2025). Försvarsmaktens remissvar över En reformerad underrättelseverksamhet: Bilaga 1. Stockholm: Försvarsmakten. Bilaga till remissvar.
Gentry, J. A. (2018). Favorite INTs: how they develop, why they matter. Intelligence and National Security, 33(6), ss. 822–838, doi:10.1080/02684527.2018.1449371.
Gibson, S. D. (2020). Exploring the role and value of open source intelligence. I: Andrew, C. M., Aldrich, R. J., & Wark, W. K. (red.) Secret intelligence: a reader. Abingdon, Oxon ; New York, NY: Routledge, ss. 95–106.
Gundhus, H. O. I. & Wathne, C. T. (2024). Resistance to platformization: Palantir in the Norwegian police. Information, Communication & Society, 27(13), ss. 2381–2399, doi:10.1080/1369118X.2024.2325533.
Herbert, M. (2006). The Intelligence Analyst as Epistemologist. International Journal of Intelligence and CounterIntelligence, 19(4), ss. 666–684, doi:10.1080/08850600600829890.
Jonsson, M. (2024). Swedish intelligence, Russia and the war in Ukraine: anticipations, course, and future implications. Intelligence and National Security, 39(3), ss. 443–457, doi:10.1080/02684527.2024.2325248.
Larsson, S. (2025). Recruiting the Swedish Intelligence Professional. I: Vrist Rønn, K., Diderichsen, A., Hartmann, M., & Hartvigsen, M. (red.) Intelligence Practices in High-Trust Societies: Scandinavian Exceptionalism? London: Routledge, ss. 136–155.
Lunds universitet (2025). Yttrande för remissen: En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). Lund: Lunds universitet. Remissyttrande.
Rønn, K. V. (2022). The multifaceted norm of objectivity in intelligence practices. Intelligence and National Security, 37(6), ss. 820–834, doi:10.1080/02684527.2022.2076331.
SOU 1999:37 (1999). Underrättelsetjänsten: en översyn. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Betänkande No. SOU 1999:37.
SOU 2025:78 (2025). En reformerad underrättelseverksamhet. Stockholm: Elanders Sverige AB. No. 2025:78.
Totalförsvarets forskningsinstitut (2025). Remissvar gällande betänkandet En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). Stockholm: Totalförsvarets forskningsinstitut. Remissvar.
Van Puyvelde, D. & Tabarez Rienzi, F. (2024). OSINT and the war in Ukraine: workshop summary. Leiden University doi:10.5281/zenodo.12780655
Vetenskapsrådet (2025). En reformerad underrättelseverksamhet (SOU 2025:78). Stockholm: Vetenskapsrådet. Yttrande.
Zegart, A. B. (2022). Spies, lies, and algorithms: the history and future of American intelligence. Princeton; Oxford: Princeton University Press.



Foto: Försvarsmakten


Les mer...]]> Stratagem artikler Feltposten https://milforum.no/node/1166815 https://milforum.no/node/1166781 Fri, 03 Jul 2026 18:31:02 GMT WotR: Misguided and Misunderstood: Trump’s Approach to U.S. Troops in Europe For many observers, Secretary of Defense Pete Hegseth’s speech on the future of NATO, delivered in Brussels on June 18,...
For many observers, Secretary of Defense Pete Hegseth’s speech on the future of NATO, delivered in Brussels on June 18, 2026, constituted a perfect example of how the Trump administration is angrily abandoning the longstanding U.S. commitment to European security. The prevailing picture is that the administration is eager to shift the burden of Europe’s defense and is thus moving to withdraw U.S. forces from the continent, even though Europe is moving to do more militarily. Hegseth stated, “we’re doubling down on our effort to make NATO what it always was supposed to be, a balanced alliance with Europe in

The post Misguided and Misunderstood: Trump’s Approach to U.S. Troops in Europe appeared first on War on the Rocks.



Les mer...]]> Feltposten nyheter Feltposten https://milforum.no/node/1166781 https://milforum.no/node/1166749 Thu, 02 Jul 2026 16:27:04 GMT Oversikt over offiserer og befal på Milforum pr 2026-07-01 Milforum følger Forsvarets gradsstruktur og i så stor grad som praktisk mulig også de roller og funksjoner man vil finne i en enhet på... Oversikt over offiserer og befal på Milforum pr 2026-07-01

Milforum følger Forsvarets gradsstruktur og i så stor grad som praktisk mulig også de roller og funksjoner man vil finne i en enhet på bataljonsnivå. Dette gjelder spesielt staben, som er inndelt i fagseksjoner slik man vil kunne se i en bataljon. Moderatorer har offisersgrader, fagbefal med spesielt ansvar har grad som mestersersjant/sjefssersjant, og andre brukere som over tid har vist god kvalitet og innsikt har øvrige befalsgrader. Det store flertall av de over 9 000 brukerne på Milforum har likevel spesialist- og mannskapsgrader.

PS: Det kommer til å bli noen justeringer fremover, blant annet med gjeninnføring av nivået OR-4+, men vi avventer til vi ser hva Forsvaret gjør.


Milforum stab

Sjef: OF-4 Oberstløytnant Sjef Milforum
Nestkommanderende: OF-3 Major 93A
Sjefslege: OF-1 Løytnant Eiriks
Sjefsprest: OF-1 Løytnant Simplex
Sjefssersjant: OR-8 Kommandérsersjant Lille Arne
Presse- og informasjonsbefal: OR-6 Skvadronmester Feltposten
Intendant: Intendanten (sivilt ansatt)

S-1 Personell & administrasjon

S-1 (Personelloffiser): OF-2 Rittmester Rittmester
Ass S-1: OR-8 Kommandérsersjant Sofakriger

S-2 Etterretning & Sikkerhet

S-2 (Etterretningsoffiser): OF-1 Løytnant Tusseladd
​​​​​Ass S-2: OR-6 Oversersjant gringo

S-3 Operasjoner, avdelinger & militære fag

S-3 (​​​​​​Operasjonsoffiser): OF-2 Rittmester Einherjar
​​​​​​Ass S-3 Ingeniør: OR-7 Stabssersjant pioff
​​​​​​Ass S-3 Logistikk: OR-7 Stabssersjant Hulkinator
Ass S-3 Sanitet: OR-7 Stabssersjant carebear

S-4 Logistikk & materiell

​​​​​​S-4 (Logistikkoffiser): OF-1 Løytnant 9echo
Ass S-4 Forsyning: OR-7 Stabssersjant navara
​​​​​​Ass S-4 Materiell: OR-7 Stabssersjant endrelunde
Ass S-4 Sanitet: OR-7 Stabssersjant Medicx
Ass S-4 Maritimt: OR-6 Skvadronmester Veritas

S-5 Planer & policy

S-5 (Planoffiser) : OF-2 Kaptein hvlt
​​​​​Ass S-5: OR-7 Stabssersjant 88charlie

S-6 Samband & IKT

S-6 (​​​​​Sambandsoffiser): OF-2 Kaptein M72
Ass S-6: OR-6 Oversersjant LVGRP99

---

Tjenestegjørende offiserer (moderatorer)

​OF-2 Rittmester Bestefar
OF-2 Kaptein Znuddel
OF-2 Rittmester Aquila
OF-1 Løytnant Eeo
OF-1 Løytnant Mailman
OF-1 Fenrik GabSlo

​​​​​​
Tjenestegjørende befal

OR-7 Stabssersjant Kdo_Under
OR-7 Flotiljemester magskor
​OR-7 Flotiljemester minime

​​​​​OR-6 Oversersjant Reodor F
OR-6 Oversersjant essal
OR-6 Oversersjant AGR416
OR-6 Oversersjant Gnist
OR-6 Oversersjant EivindM
​OR-6 Skvadronmester yamaha
OR-6 Oversersjant orcbuster
OR-6 Oversersjant Binders
​​​OR-6 Oversersjant 84mm
OR-6 Oversersjant Crew Chief
OR-6 Oversersjant HenrikJ
OR-6 Oversersjant kilopapa
OR-6 Oversersjant schaly
OR-6 Oversersjant SatDan
OR-6 Oversersjant Bratwurst
OR-6 Oversersjant Makaan
OR-6 Oversersjant onkel smerte
OR-6 Oversersjant 4312​
​OR-6 Skvadronmester Navytimes
OR-6 Oversersjant Din_Laban
OR-6 Oversersjant JoJo
OR-6 Oversersjant Gehenna
OR-6 Oversersjant Claw
OR-6 Oversersjant Yosh
​​​​​OR-6 Overserjant cardking
OR-6 Oversersjant skummel
OR-6 Oversersjant Panserdragon
OR-6 Oversersjant Max

OR-5+ Sersjant 1.klasse hotelpapa
OR-5+ Sersjant 1.klasse GullwingGroove
​​​​​​OR-5+ Senior kvartermester Kystvaktmann
OR-5+ Sersjant 1.klasse Armand
OR-5+ Sersjant 1.klasse lightfoot
OR-5+ Sersjant 1.klasse kurz
OR-5+ Sersjant 1.klasse BOFG
OR-5+ Sersjant 1.klasse Erkjenn!
​​​​​OR-5+ Sersjant 1.klasse gigafactory
​​​​​OR-5+ Vingsersjant Kanokongen
​​​​​OR-5+ Sersjant 1.klasse Knappetelt
OR-5+ Sersjant 1.klasse JacArcher
OR-5+ Sersjant 1.klasse XM177A2
OR-5+ Senior kvartermester Gorduz
OR-5+ Sersjant 1.klasse psv021
OR-5+ Sersjant 1.klasse FaNt
OR-5+ Sersjant 1.klasse Umbragrønn

OR-5 Sersjant MikeKiloPapa
OR-5 Sersjant Nordlendingen
OR-5 Sersjant DMR-685
OR-5 Sersjant ANPRC77
OR-5 Sersjant energo
OR-5 Sersjant gamlesatan
OR-5 Sersjant TalTrykkTenk
OR-5 Sersjant erlendhall
OR-5 Kvartermester torpedorør
OR-5 Sersjant Steinway



Milforum har også 7 reserveoffiserer og 115 reservebefal​​​ i rullene.​​​​​]]> Offiserer og befal på Milforum Intendanten https://milforum.no/node/1166749 https://milforum.no/node/1166607 Sat, 27 Jun 2026 21:54:34 GMT Luft har GSK, Sjø har GKU. Hvorfor eksisterer ikke noe tilsvarende for OR-2 personell i hæren? Luft har GSK, Sjø har GKU. Hvorfor eksisterer ikke noe tilsvarende for OR-2 personell i hæren? S-1-4: OMT, offiserer, befal og spesialister akm2309 https://milforum.no/node/1166607 https://milforum.no/node/1166559 Thu, 25 Jun 2026 14:59:40 GMT Med jordskjelv i Venezuela https://www.vg.no/nyheter/i/oE9eMW/jordskjelvet-i-venezuela-frykter-flere-titalls-tusen-doede og stadige russiske angrep på sivile boligblokker etc i Ukraina kan det være... https://www.vg.no/nyheter/i/oE9eMW/j...ls-tusen-doede og stadige russiske angrep på sivile boligblokker etc i Ukraina kan det være interessant å tenke på noe enkel ingeniørberedskap i heimen. Så langt jeg vet har ikke DSB noen anbefalinger.

Anvendelse er å bryte seg inn i sammenraste bygninger for å berge folk og bidra til opprydning etc.

For folk med arbeidsfør kropp, men som bor/jobber slik at det ikke er så naturlig å ha noe tyngre verktøy hjemme kan vel dette være aktuelt.
Mitt forslag:

• Solide arbeidshansker (ikke "hagehansker") og hjelm
• Spade
• Brekkjern
• Spett
• Evnt annet du kan bruke, har plass til, og har - fx motorsag (bensin), krafse, spisshakke, trillebår etc.

Andre forslag? Eller noe du forventer andre skal fikse?]]> Totalforsvaret Sofakriger https://milforum.no/node/1166559 https://milforum.no/node/1166476 Tue, 23 Jun 2026 14:08:02 GMT Starter med å samle innlegg om dette fra forskjellige tråder. Starter med å samle innlegg om dette fra forskjellige tråder. S-1-1: Førstegangstjeneste, trening og verneplikt hvlt https://milforum.no/node/1166476